Min stackars plånbok, varför blöder du så?

Så, då ska bloggande om familjedagarna inledas.
De kom fram tidigt på fredagen, sådär "inte en chans att jag är där då"-tidigt. Istället så avslutade jag min tid i skolan för den här perioden. Fick ett fint diplom med mitt namn på, rättstavat!!! Japanerna har inte en enda gång tagit fel på mitt namn, massiv lycka! Och alla i klassen applåderade. Oh well, kunde varit värre.

Efteråt så mötte Victor mig utanför skolan, och det första vi gjorde var att gå in igen för att starta den roliga tömningen av plånboken. Det är så roligt att betala saker för ganska mycket Yen när Yenet ligger på all time high. (och ännu roligare när det i skrivande stund ligger mycket lägre så jag hade sparat massor på att betala nu...). Efter det var vi redan på väg att bli sena till mötet med familjen, men nöjena var inte slut än. På vägen till släktens lite jättelyxiga hotell kan man nämligen gå in på ett kontor och betala sin hyra... Som nu ligger på över 1000kr/m2... Suck! Sådär 12000 i spendering på mindre än 20 minuter... Det motsvarar nästan 350 mål ramen!!!

Oh well, direkt efter det skyndade vi oss till det ultralyxiga hotell som familjen bodde på där nämnda familj satt i lobbyn och tittade på oss med "vi har bara väntat i en halvtimme" blickar.
Mysigt!
Eftersom familjen var trött, jag spendertrött och de hade ätit sushi till lunch så begav vi oss lite random genom Shinjuku i jakt på ett ställe med billig ramen. Inga större problem att hitta något som dessutom var ganska gott och få se familjen jobba med pinnar. Gick förvånandsvärt bra dessutom. Vi fortsatte turen med en promenad genom vuxenkvarteren, via bokhandeln och hem till hotellet.
Alla var ganska trötta så vi kom överens om att träffas tidigt nästa dag för att åka till Akihabara och mysa i elektronik. Och med det avslutades dag ett!