Vecka två i skolan och utgång nr två

Så. Vecka två i skolan kändes klart bättre än vecka ett. Jag tror jag har tagit ikapp något så jag inte är garanteratsämst utan bara minst bra vissa delar och bäst så snabbt det blir grammatik. Duger bra för mig. I klassen började även en ny person, en grekiska som är massivt bra så topp-positionen är nog helt körd. Men det känns fint att vara fem i klassen ändå. Det blir lite granna mindre utsatt. Jag har också börjat sätta mig i mitten, och lärarna börjar nästan alltid alla utfrågningar från sidorna, så jag hinner höra någon annan staka sig igenom ett svar innan det är min tur och hinner på det viset få ihop något någorlunda vettigt. Så skönt.
Jag noterar också kvalitén på lärarna mer än på föregående kurs. Det finns två stycken som är klart bättre än de andra, som man lite andas ut när man får. Troligtvis beror det på att svårighetsgraden ökat så mycket. När allt var lätt spelade det ingen roll hur någon lärde ut det, det var ju självklart ändå. Nu däremot när man kämpar för varje del, är det mycket mycket viktigare att det är någon bra person där framme som lär ut, blir lite skillnaden mellan att förstå något och inte.

Elisabeth och Victor spenderar givetvis all tid tillsammans och jag känner inget behov av att tränga mig på mer än att kanske äta tillsammans. Så det har blivit lite mer ensamt denhär veckan.... Dvs, jag har varit själv i mer än 2h.

På onsdagen gick vi alla på boendet ut för att äta "Tokyos hottest ramen". Fransmannen som bor granne med oss hade berättat mycket om hur oätligt starkt det var och hur han fick stå och hälla mjölk över sig för att överleva, så givetvis var vi tvugna att gå ut och testa.
Om jag jämför med chillin jag åt med familjen så var dethär något värre kanske. Det starkt ja, riktigt starkt, brände på läpparna när man åt, men jag grät inte och det kändes inte som jag byggde upp ett magsår heller. Jag åt allt utom köttet på bottnen, Victor det mesta. Phonsak från thailand åt glatt upp allt utan att ens ge uttryck för att det var starkt. (Men fick röda ögon och blev lite woosy av en öl...) Så konklusionen blev tillslut att fransmannen var en vekling. Güt!

Elisabeths plan hem gick söndag morgon, men en vistelse i Tokyo skulle ju inte vara komplett utan att ha gått ut för att sjunga karaoke. Så på fredagkvällen gick vi tre + Serena (en av grannarna) + två av hennes vänner ut för att sjunga ur oss lite. En av vännerna var japanska så hon fick sköta all diskussion. Vi var nämligen riktigt riktigt fattiga och letade efter det billigaste stället möjligt.
Vi kom tillslut till ett riktigt bra ställe.
1500Y (eller så) för 1.5h karaoke och gratis drinkar under tiden. Jag misstänker att de tänker det som att folk bara dricker en eller två öl när de är ute. Pff, inte denhär gruppen inte. De fick gå i skytteltrafik med drinkar till vårat bås. Så fort de kom med glasen, gjorde vi nästa beställning.
Det fanns ett mycket mycket mindre utbud av engelska låtar, men vi fyllde ändå tiden lysande och 1.5h kändes riktigt kort. Dock allt vi hade råd med, och efter att ha shottat en massiv mängd drinkar kändes det som en bra idé att gå hem och lägga sig ändå.

Lördagen var bara baksmälla. Enbart! Men som den bra vän jag är satt jag uppe hela natten och såg till så att Victor och Elisabeth kom iväg sådär massivt tidigt på söndag morgon igen.

Det fanns ett tag diskussioner om utgång på lördagen också. Känns i efterhand som massiv tur att det inte blev av. Mycket bättre som nu, att ha det framflyttat till på torsdag!