Come on, impress me!

Familjen har någon hemsk vilja att utnyttja förmiddagar, varför förstår jag inte! Jag menar, förmiddagar är ju bara en förlängning av morgonen och skall därför utnyttjas till sömn, men inte nu längre, nope!
Vi träffades som sagt tidigt, riktigt tidigt, sådär "tidigt att man inte kan komma i tid"-tidigt. Tror de älskar att sitta och vänta på mig och Victor i receptionen, de visar det bara inte... Så vid dendär okristligt tidiga tidpunkten så satte (ställde) vi oss på Yamanote linjen till Akihabara.
Akihabara ser väldigt annorlunda ut på dagtid. Utan allt neon och ljus så ser distriktet nästan lite tråkigt ut, inte samma överväldigande känsla som när man kom dit sent på natten och badade i ljus.
Familjen hade sett ut två ställen man absolut måste gå till; ett ställe med robotar och en mangautställning. Jag och victor insisterade på att man skulle ha sett Super Potato (med alla lyxiga begagnade spel) och pysslat runt lite bland Akihabaras diversebutiker.

Vi öppnade således med att ta fram kartan och bege oss mot det stället som robotarna skulle finnas på. Snirkelisnokigt in bland olika affärer så kom vi tillslut fram till en ganska oanselig affär som tydligen skulle ha robotar på översta våningen.
Jag misstänker att mina förhoppningar på robotar a´la jetsons eller star wars pajade upplevelsen helt. Jag menar, en totaldöd dinosaurierobot i ett akvarium samt några robotar som skulle kunna komma från sådantdär tekniklego...
Hade väntat mig mer, speciellt eftersom det tydligen var rekomenderat och ett av stoppen för någon guidad tur.
Anyhow, vi gick ganska snabbt därifrån och gick istället in på Super Potato och lyxade lite i nostalgi och gamla spel igen. Lika roligt varje gång. Sorgen över att någon köpt min jättestora Yoshi var dock ganska överväldigande. Och jag menar, vem köper en 10kg Yoshidocka???

Vi stannade för en snabb Mountain Dew, 500ml, och fortsatte sedan mot mangaexpon.
Där var det någon form av event med robotar och någon serie med en flicka och en stor blå gubbe med droppformat, tecknat huvud, som sprang omkring och var "rolig" med folket som stod i kö för att få fotografera...
Strange.
Där inne var det ganska ospektakulärt. En giftshop med lite prylar, typ robotfigurer och mumintroll, samt ett rum med massa olika serier på väggarna.
Inte så mycket att se...

Att umgås med familjen innebär att en ny sak inträffade i ens liv. Man åt faktiskt lunch!
Denna spenderades på ett tema-amerika ställe där vi tryckte i oss fish n´ chips. Ganska värt men inte riktigt. Fanns iaf typ vegetariskt till Björn där.

Resten av dagen spenderades på två skilda sätt för två fraktioner av familjen "alla utom mamma" och "mamma". "Alla utom mamma" gick in i alla affärer med figurer från serier och spel (samt en gång olika typer av hentai och liknande serier av misstag, förvirrande lika de affärerna) och tittade eller arkader och lekte medans "mamma" satt utanför och väntade i upp till nästan två timmar på att "alla utom mamma" skulle bli klara för att sedan upprepa allt en gång till.
Skojsigt!
Björn gjorde också ultrafyndet av en storm trooper mugg för nästan inga pengar alls så helt klart värt.

Efter en eftermiddag av väntade eller letande så åkte vi alla tillbaka till Shinjuku och gick in på en av sidoingångarna till stationen och åkte till någon underlig restaurang där man inte fick ha skor på sig, satt i bordshöjd i ett bås (som var noll ljudisolerat) och hade fötterna ned i en nedsänkning mellan bordet och sittplatsen.
Där åt vi lite Tofu och allmänt suspekta saker som vi beställt in. Känslan var väl "gott men fick vi bara dethär".
Oh well, maten skulle snart ta ett jättekliv frammåt.
Vi skildes sedan åt efter att jag gett familjen tydlig information hur man skulle ta sig till våran station dagen efter. Söndagen var naturligtvis Yoyogi park.