I Pelles Hjärna: Regn, vem var det som beställt det?

En dag med tidig uppgång var nog för mig, så naturligtvis var jag på god väg att försova mig innan familjen skulle komma över. Tursamt nog så hade de lyckats irra bort sig på stationen och blev försenade de så ingen skada skedd alls. Inte lika tursamt var dock vädret som tyckte att det regnat lite för lite den senaste tiden och tog igen det lite slött. Inte helmysigt nej.
Familjen fick beundra våran enorma lägenhet för 1000kr/kvm och utforska varje skrymsle. Under den tiden hann jag och Victor nästan duka fram våran frukost...
Yoyogi-park är inte riktigt lika roligt att gå i på en semi-trist söndag som på en fin söndag men det var fortfarande lite liv och rörelse där, bara inte lika mycket, och inga stråkmusiker.
Trist.
Men familjen spenderade tillräckligt med tid på att titta på japanska hundar och folk som gjorde underliga saker som det var, så det var antagligen en fördel att det inte fanns så mycket folk ute.

Vi gjorde samma runda som jag och Victor gjort tidigare, och gick in på tempelområdet direkt efter parken. Där fick mamma en "måste fotografera barn i söta kläder" mani och gick glatt omkring och fotograferade de utspökade glada barnen.
I templet var det återigen bröllop och massor av foton, så trötta Pelle och Victor slog sig ned på en bänk och väntade på att resterande del av gruppen skulle fotografera av sig och vilja gå vidare vilket tog sig ett litet tag.
Björn gjorde också en hel del "fotografera utspökade småbarn" men från en sittande position bredvid mig och Victor. Skum känsla att fotografera andras småbarn med teleobjektiv bara...

Nästa stopp var givetvis Harajuku, Lolita-Goth folket och marknaden. Björn gjorde det horribla att köpa två av de T-shirs som jag tänkt (och kommer!) köpa sedan, så två t-shirts mindre att använda till jul.
Marknaden var sådär massivt stimmig och relativt jobbig för min trötta hjärna men på något underligt vis kom vi igenom hela markanden utan att ha stannat allt för många gånger.

Fortsättningen på våran promenad var Shibuya som ligger lite lagom ganska långt borta från Harajuku. Så på för lite energi i hela familjen började vi gå i riktning mot stadsdelen. Tydligen var det något underligt halloween-jippo på vägen och folk i underliga kostymer som man var tvunen att kika på, så ganska snart var vi lite ur kurs... Sådär pass mycket ur kurs att alla utom jag och Victor (som naturligvis hade stenkoll...) började ifrågasätta min och Victors förmåga att hitta dit vi skulle..
Naturligtvis hade jag och Victor rätt ändå (puh) och vi steg efter bara lite för jättemycket promenerande in på Starbucks ovanför den stora korsningen i Shibuya och fick för första gången på länge vila fötterna och få något i oss.

Resten av eftermiddagen spenderades på ytterligare promenerande fast i shibuya, som kanske är sådär halvkul att spendera massor av tid i om man inte tänkt handla något... Vi lyckades i alla fall döda tillräckligt med tid för att kunna kalla det tid för middag och gå till mitt förslag på middagsställe. Sushi-restaurangen högst upp på 109-varuhuset.
Restaurangen hade en ganska oansenlig ingång. Själva rummet var uppdelat i en halva "kök" och en halva "bord". Kökssidan var helt kantat av akvarier där våran middag simmade omkring.
I menyn skrev de ut tydligt "live" eller "fresh" där "live" givetvis innebar att de plockade ut en av fiskarna ur akvariet, dödade den och skar upp den på plats. De var också noga med att visa upp fiskhuvudet efter att de separerat det från kroppen så alla kunde se att det inte var något fuffens på gång.
Inte helt för de jätteblödiga att se fisken kämpa för att inte bli upplockad och dödad innan man äter, men det smakade helt klart bra.
Mamma och Björn körde på "beställa massor separat", jag och Lasse på en meny och Victor en annan som hade som bonus att man fick skelettet och huvudet av fisken separat på en annan tallrick, så man hela tiden kunde titta på den döda fisken man precis åt. Ingen annan fick den lyxen.

Middagen avslutade jag och Björn med något som verkade alldeles för intressant för att motstå. Wasabi-glass. Jupp, precis lika suspekt som det låter. Gräddglass med smak av wasabi.
Jag kan inte säga att det var helt äckligt, men det var en så suspekt känsla att äta det att det är helt obeskrivligt. Helt klart inte gott iaf. Men detdär att vara kallt men ändå ge en känsla av att det brinner, och smaken av wasabi och mjölk samtidigt. Nej tack, men ingen ånger över att ha testat.

Naturligtvis var jag ultradålig på att fotografera och min kamera strejkade lite mer än vanligt så inget av dethär har jag på bild eller film... tyvärr.
Det enda jag har (det enda min kamera orkade) var:

Delar av Pelles familj i japan