Sedan betalar massa människor för att få titta på djuren...
Skumt
Eftersom jag var i praktiken okontaktbar på morgonen var vi förutseende nog att bestämma att vi skulle träffas på djurparken istället, så efter en massivt stressig "morgon" anlände jag till djurparken i Uenos huvudingång några minuter för sent...
Inte ett spår av någon familjemedlem...
Det finns ett stort problem med att bara ha "djurparken" som mötesplats... Speciellt då inte alla hittar dit exakt och ingen håller tider exakt.
Jag utgick från att de väntade innanför grindarna då jag var lite sen, så jag gick in och letade precis innanför.
Ingen familj.
Efter några minuters väntande så insåg jag att de kanske inte alls väntade innanför grindaran, men när jag tittade ut såg jag ingen. Bah! Så jag föll till slutsats nr två, de hade börjat gå runt utan mig.
Jag tittade på kartan över parken och lade upp en rutt som skulle ta mig runt överallt, men passera stora korsningar och ytor så många gånger som möjligt då det där var troligast att se någon. Efter att ha gått hela rutten två gånger och sett vartenda djur de hade i minst två sekunder gav jag upp.
De var helt enkelt inte där, eller, jag kunde helt enkelt inte hitta dem...
Jag gick därför mot utgången, men gjorde en liten snabbis förbi stället där jättepandan tidigare, innan den fick ett anfall av död, fanns.
Success.
Där stod hela familjen, som hade kommit försent och till fel ingång... och sedan letat efter mig vid huvudingången... och lillebror som pratat med parkchefen för att få gå ut och kolla...
Bra jobbat av oss i letande, men så dåliga vi varit på det!
Efter det så gick vi igenom djuren ordentligt. Ungefär hälften var sådanadär "vanka fram och tillbaka"-djur som man får lite dåligt samvete när man tittar på, men det fanns mycket coola djur som är roligt att se, så samvetet fick stryka på foten.
Det är nu det är som roligast att kameran typ helt gett upp, och slukar ungefär ett par batterier per 3 kort eller så, vilket nu innebär att jag nu helt hoppar över att försöka ta bilder, utan fokus och batteribyten hela tiden gör det helt enkelt till för mycket jobb. Ska väl eventuellt lämna in den och få det korrigerat...
Planen var en snabb promenad genom den norra delen för att kunna äta lunch någorlunda tidigt, dels för att hjälpa min eneginivå och dels så vi kunde äta middag hyggligt tidigt.
Efter bara 2h vandring genom den norra delen var det dags att äta... Lite mer än en timme innan stängningsdags... Och vi åt lite sunkiga pommes på ett iskallt matställe i parken. Mjä.
Sedan var det stressa igenom resten av parken som gällde.
Jag hade tidigare sett de två pygme-flodhästarna busa runt med varandra och jag ville gärna visa resten av familjen det också. Gick väl halvbra sådär. Björn fastnade maffigt länge vid varje enskilt djur för att ta en så bra bild som möjligt så tempot gick katastroflångsamt. Slutade med att vi fick skiljas åt och jag, lasse och mamma skyndade oss genom parken för att hinna.
Dock misslyckat. Flodhästarna hade tagits in i sina bås och stod och mumsade på gräs, inte alls lika roligt som lekande flodhästar. Mamma gick ut en snabbis för att kolla efter Björn och precis då stängdes ingången till flodhästdelen och jag och Lasse fick se resten av den delen ensamma.
Vi hann heller inte se det coola terrariet (eller, jag hade naturligtvis redan sett det... två gånger) men jag antar att alla var nöjda ändå.
Parken meddelade oss vänligt men bestämt att vi borde lämna den... så vi lydde och stod snart på vägen utanför och velade över hur vi skulle göra.
Tanken var att vi skulle äta på ett ställe precis vid parken, men då det var så nyligen vi åt var ingen direkt intresserad av det.
Tillslut kom vi på idén att jag åkte till deras hotell och sov medans de gick och shoppade, och så skulle vi gemensamt gå ut och äta på ett ställe med ultrabuffé.
Och vilken ultrabuffé sedan.
För det första så fanns det ungefär hur mycket lyxiga grönsaker och röror som helst.
För det andra så fanns det nachos och smältost
För det tredje så fick man obegränsat med dryck
För det fjärde så fanns det en lika lyxig fruktsida men hur mycket gott som helst
För det femte så fanns det efterätt:
Glassmaskin, chokladbitar, chokladfontän, uppskuren frukt, chokladpudding m.m.
*dregel*
För att göra en lång historia av konstant frossande kort.
Jag blev tokmätt på ett väldigt lyckligt sätt! Fnissandet från mig och mina bröder när vi lade våra chokladtäckta bananer på en bädd av chokladglass med chokladpudding och sedan hällde chokladsås över det hela var bara det värt pengarna.
Synd bara att man inte riktigt kommer ha råd med det när de har åkt...
Och ja. Mina sista bilder:



Och haha, japanerna måste ha fula hattar även i japan!
2 kommentarer:
Minns mest att Lasse med tallriken överfylld med efterrätt gick och sa till att bananerna var slut!!
Tanken på Lasses "bananerna är slut" fick mig åter att skratta så ögonen tårades :)
Skicka en kommentar