I Pelles Hjärna: Varför lyckas när man kan faila?

Dagen inleddes med att vakna relativt tidigt med ett huvud fullt av snor. Sådär underbart äckligt att när man byter sida att ligga på så känner man hur något slemmigt rinner genom hela huvudet. Undertryck i båda öronen med knaster och tjut och en generell känsla att icke-existens vore sjukt mycket bättre än den trasiga spillra av mitt så kallade liv.

Efter ett par timmars självhat lyckades jag föra upp mig till sittande med dator i knäet. Fortfarande sämst dock och fortfarande bra länge kvar innan vi skulle upp, och med tanke på Victors andningsgurgel så var det nog bäst att låta honom sova vidare också.

Eventuellt började jag må lite bätte (så länge jag inte rörde mig) och victor var vaken. Vi höll oss kvar i sängarna så länge vi hade samvete till, för idag var det Flea-market ganska nära oss som vi definitivt ville se. Så direkt efter frukost plågade vi oss ut, sjuka och eländiga, mot där fleamarketen skulle vara. Precis angränsande så var det fullt med folk och små butiker, och vi trängde oss omkring och försökte hitta sidogatan mot marknaden... Efter att ha trängt oss igenom hela gång-gatan hade vi fortfarande inte hittat någon flea-market. Snabb konsultation av karta ledde till att vi försökte komma åt den från ett annat håll vilket ledde till att vi hittade templet som skulle vara platsen, men någon himla flea-market fanns det inte ett enda tecken på att det skulle finnas eller att det hade varit...
Så sjuka och eländiga satte vi oss ned och funderade på vad sjutton vi skulle göra. Slutligen ryckte vi upp oss och trösthandlade varsitt plagg på marknaden (bild nedan) och begav oss upp mot Shibuya för att hitta en fin arkad jag läst om dagen innan samt försöka få i oss lite sushi (som vi hitintills knappt sett av)

Lite snett gick vi och lite kartkoll blev det men slutligen så stod vi på det centrala torget i Shibuya igen, och med lite minne från gårdagens instruktioner hittade vi i princip direkt till arkaden. JOY! 5 våningar med mer eller mindre klassiska spel för 50Y per credit... Hur farligt som helst kanske. Vi var dock lite för trötta för att slita på arkaden så vi begav oss mot hemmet och tänkte ta ett sushiställe på vägen. Vi hittade ett nästan direkt men tänkte dumt nog "vi hittar ett som ligger närmare hemmet", suffice to say, det hittade vi inte, utan stod snart hemma utan något att äta.
Victor hade dock något minne av en sådan restaurang i närheten av stationen, så efter ett par minuters vila så yrseln skulle släppa så promenerade vi ned till stationen.
Det fanns ett sushi-ställe där. Färdigpackade lådor för lite smådyra priser. Lätt ovärt, speciellt då Victor har en skeptisk läggning till den råa fisken på ris.
Då vi verkligen inte alls orkade leta efter något ställe längre gick vi helt enkelt in på affären nästan bredvid och köpte varsin matlåda med friterade kräftstjärtar på ris som vi tog hem och tryckte i oss till semidålig dokumentär på tv.
Hemma innan åtta på kvällen och ingen energi kvar att tala om alls, så vi avslutade kvällen med lite tv-spel och chips i kurativt syfte. Det är så totalt sämst att vara sjuk!!!

Yeah, tröstshopping FTW