Porr, ett vardagsnöje

För första gången på jag vet inte hur länge vaknade jag vid klockan ~8 och var helt pigg. Detsamma kunde man inte riktigt säga om Victor som sov i sängen ovanför. Vid 10-tiden tittade han ned för att kolla om jag var vaken, det var det enda livstecknet från honom förrens vid fyra på eftermiddagen då han gick up, dvs normal dygnsrytm för Sverige. Vad jag har ska man nog inte ens tänka på.

Vi kände att vi inte såg så mycket av Tokyo under gårdagen så dagen planerades som en stor promenad-dag genom så mycket vi orkade med. Vi inledde starkt med att sätta oss på något caféhak för att äta frukost. Vettigt att notera att här betyder isté vanligt té fast kallt och inte detdär söta som man är van vid. Vi beställde också smörgåsar som vi efter maten och en bra stunds fundering fortfarande inte riktigt visste vad det var på. Jag gissar på att det var någon form av skagenröra, men oklart.
Anyways, vårat första mål för dagen var shibuya till fots. Vi hade en ungefärlig gissning på vilket håll som var rätt så vi började vandra i den riktningen längs stora vägen. Efter en stunds vandring fick vi en liten hint av en japan om riktningen (vi gick i princip helt rätt men längs med shibuya och inte in i).
Shibuya var vid en första anblick väldigt business, med klädaffärer, caféer och kontor, inklusive glassbaren Sweden som inte hade ett jota med sverige att göra vad vi kunde se.
På sidogatorna var det i högre utsträckning neon, med hasardspel och mer spännande affärer.
Vi vandrade runt och tittade, gick inte in på så många ställen. Klädaffärerna hade oroväckande små storlekar och de roliga affärerna vågade vi inte gå in i av ekonomiska skäl.
Och här så började min första elektronik för dagen att bråka. Min gode vän kameran hade tydligen fått för sig att när man sätts igång ska man inte kunna fälla ut objektivet utan det ska fastna och kameran börja tjuta. Jättebra!
Så varje gång jag ska fota hädanefter så måste jag göra en snabb två eller trestegsmanöver med att trycka på objektiven innan kameran tjuter för att kunna ta en bild. Gissa om bildtagningsfrekvensen sjönk dramatiskt i och med detta!
Det vi hade som inköpsmål för dagen var en konvertingsplugg från de japanska uttagen till de som används i sverige, men något sådant kunde vi inte hitta alls, så bestämde oss för att ta tunnelbanan till electric town - Akihabara, cirka 30 minuter bort.

Akihabara kan bara beskrivas i farligt. Det finns så mycket som slår på ens "vill ha" strängar att det gör ont att passera vissa affärer, t.ex. en affär som säljer tv-spels stuff a'la människostora Yoshis och kylskåpsmagneter i stil med space invaders... Jobbigt.
Överallt fanns det affärer med samlarbilder, actionfigurer (vilket i samtliga fall inkluderade halv- till helnakna dockor av kvinnor i mer eller mindre realistiska poser, fritt blandat mellan megaman och DBZ)
Vi gjorde en snabb hit'n run på en tråkig el-affär för våra konverteringspluggar och gick sedan bara och tittade och gjorde vårat bästa för att inte börja lägga ut pengar redan dag två.
Där kunde vi med andra ord inte vara kvar.
Vi fortsatte med tunnelbanan rakt över stan till shinjuku igen för att se hur det var där, och med lite tur äta.

Om shibuya var business och akihabara skojström så var shinjuku sleezyness.
Vi tog samma väg som till kontoret vi var på dagen innan men svängde in i själva Shinjuku istället.
Uppskattningsvis skulle jag säga att var tredje dörr ledde till någon form av vuxenunderhållning eller sexig massage, var tredje till hasardspel och resterande tredjedel till matställen.
Svårt att säga om det var en korrekt bild eller inte, men ungefär så det upplevdes när vi gick där.
Vi var inte så sugna på sexig massage (utom möjligtvis ett lite osexigt fotbad) och maten verkade lite dyrare än vi kände för så vi började trava i den riktningen vi tyckte oss bo i.
När vi kom till stationen igen blev det en lättare förvirring. Kartan stämde inte alls mot hur vi kände att det var. Givetvis utgick vi från att kartan var konstig och gick på våran känsla istället.
Givetvis hade vi rätt.
Tydligen så behöver inte uppåt alltid innebära norr här, och man behöver inte alltid ange det med en tydlig pil tydligen. Nästa karta stämde inte mot föregående karta och inte mot känslan men där fanns iaf pilen som gjorde allt klart för oss.
Efter en tids promenerande hittade vi ett helt okej matställe (vi vågade oss inte på ramen dag två) och slog oss ned för lite fisk, bröd och öl, innan vi slutförde våran promenad hem, helt som vi trott.

Kom hem mellan 11 och 12 på kvällen och var ganska duktigt slut i kroppen men inte ett spår trötta.
Och nu började elektronik två att bråka. Min älskade halvdöda laptops började visa döda drivrutiner för grafikkortet lite spontant sådär när någon större kraft krävdes av den och datorn gick ned på 16 färger och minimal upplösning och krävde omstart. Ungefär samtidigt krashade virusskydd+brandvägg och datorn säckade ihop. Skojskoj. Något jag inte iddes ta itu med direkt.
Så generella elektronikproblem är det som just nu gör att det inte finns några bilder. Ledsen för det, men de kommer upp så småning om, ska bara ta itu med dethär himla bråket först!