En himla massa inlägg... Porr, vilse och slem...

Karaoke och fiskhuvuden var det senaste, farligt länge sedan nu. Dagarna efter hade jag fullt upp med datoråterhämtning och skola. Det var en tragisk process att följa. Installerade om allt och hade en dator som fungerade att boota efter två dagar, och det var det absolut sista liv som man kunde få ur den, en kväll. Hårddisken spann upp och tjöt ett par gånger innan den slutligen tystnade helt och BSoD kom och tog med sig den till hårddiskhimlen.
Kort sagt min dator gick helt sönder och i ett av mina mindre starka ögonblick spenderade jag en hel kväll på att öppna min dator med en kniv för att se den onda disken som nyligen gett upp... Efter det så var det garanti på att den inte skulle fungera igen.

Dagen efter så tog jag och Victor en promenad till Akihabara för att kolla priser på nya datorer, hårddiskar samt om det semi-lagliga R4-chippet till DS fanns att köpas någonstans. Vi hade läst på internett att det skulle vara relativt lätt att hitta men inget affärer skyltade med att de hade, så man var tvungen att gå in på mer "tvivelaktiga" ställen och leta.
Vi gick in på de mest tvivelaktiga ställen man kan hitta.
Det är en liten underlig känsla när man går in på en affär som skyltar med PSP och DS utanför för att väl inne bara vada igenom massiva mängder porr och hentai utan att hitta ett spår av spelen, mycket förvirrande.
Resultatet av eftermiddagen blev att vi varit inne på fler "över 18" ställen än vi trott fanns, inget av sakerna inköpt... förutom ett st street fighter II till SNES för 100Yen, och... 500ml Mountain Dew! Lycka!

Dagen efter gjorde jag och Victor något vi aldrig vågat göra tidigare. Vi hade bott på samma ställe i 3 veckor och hitintills inte gått mer än 5m åt väster från vårat hus utan alltid öppnat med att gå österut. Well, no more! Med mod i hjärtat promenerade vi in i det okända väster.
Det tog ungefär 10 minuters promead innan vi var ganska vilse och helt oeniga om vilket håll man skulle gå åt för att komma till något vettigt. Tyvärr slutade det med att vi litade på Victor och promenerade vidare. Planen var egentligen bara att hitta något ställe att äta på. Tidigare har det inte varit något problem överhuvudtaget utan snarare så finns det matställen lite överallt... överallt utom västerut tydligen.
Vi gick längs en mycket tråkig gata som kantades av i praktiken ingenting, utan den blekaste om var vi var. Till slut såg vi en tunnelbanestation och kunde konsultera en karta.
Det var två stationer sydväst om Yoyogi-Hatchiman där vi bodde och vi började närma oss Shibuya fast lite fel.
Fine tänkte vi, vi går väl till Shibuya då. Där hittar vi alltid något ställe att äta på...
Vi följde de fina skyltar vi hittade som pekade mot Shibuya tills vi helt plötsligt stod i en korsning där skyltarna helt upphört. Mycket förvirrande.
Utgåendes från att vi faktiskt var i utkanterna, började vi gå lite planlöst omkring och hoppades på att se något som ens nästan var igenkännbart... Slutligen hittade vi något vi kände igen... Skylten mot Shinjuku.

För er som inte har helt koll på geografin.
Vi bor sydväst om Yoyogi park som ligger mitt mellan Shibuya (till söder) och Shinjuku (till norr). Vi gick väster ut, hamnade i utkanten av Shibuya och gick planlöst, och nu såg vi skyltar som pekade till det stället som låg norr om våran startpunkt...

Fine tänkte vi. Vi går väl till shinjuku då, där hittar vi garanterat något ställe att äta på. Så med halvt nedstängd hjärnfunktion började vi promenera.
Ca 2-2.5h efter att vi lämnat lägenheten kom vi till något vi tyckte oss känna igen som Shinjuku. Massivt trötta och hungriga. Vi iddes egentligen inte leta alls så efter lite lätt irrande initialt så gick vi in på första bästa ramenställe, som hade en maträtt som vi tyckte såg ganska aptitlig ut.
För att beskriva den på bästa sätt.
Det var nudlar med grönsaker och citron, samt någon form av plommon. Jag vet inte om det var kombinationen frukt och surt eller om det bara var ondska, men det som brukar vara en trevlig buljong var nu... typ lös gelé... slem...
Hela måltiden smakade mer eller mindre slem...
Tokhungriga och fattiga som vi var så tryckte vi ändå i oss merparten innan illamåendet hade tagit över efter hungrigheten och vi kunde lämna restaurangen.
Efter 1 minuts promenad såg vi ett lysande sushi-ställe med rullband, för riktigt humana priser och god lukt.
Livet hatar oss...
Det firade vi med en halvtimmes promenad hemmåt!

Och lite bilder:
Såhär börjar det... (Notera "dir d:\")


Såhär slutar det...

Joy!
Och efter efterfrågan. Film från fiskhuvudsätningen... Min kamera vägrar fortfarande att fokusera men ni förstår grejen.