Tycker folk om att blogga???

Så, en vecka sedan avfärden och fortfarande bra. Det enda jag inte fastnat för är att skriva blogg, men det har ju många dagar på sig att bita sig fast. Idag slutade det lilla nästanturistande vi gjort tidigare. Nu börjar min skola och Victor börjar med sitt arbete. Finns en liten risk att det inte händer så mycket på dagarna nu, eller?

Dagen började med totalfail i vilket fall som helst. Här i japan utan mobiltelefon är det DSen som får leka väckarklocka. Inte speciellt bra och definitivt inte speciellt smidigt men bättre än att ligga och hoppas att ens naturliga väckarklocka fungerar.
Hitintills har vi kört på Victors DS, men eftersom jag skulle upp tog jag min för fösta gången. Satte den så jag med god marginal skulle hinna till skolan (som jag fortfarande inte visste exakt var den låg).
Den goda marginalen försvann ganska snabbt dock då jag inte kollat att min DS hade korrekta tidsinställningar, som det var nu så hade jag en klocka som gick en timme efter. Dvs, istället för en och en halv timme att ta mig till skolan så hade jag nu en halvtimme.
Första dagen...
Panik!

Stående frukost och springa till stationen var det som gällde. Som tur var timeade jag ett tåg perfekt och kom till shinjuku utan problem. Väl där så blev jag lite osäker på vilket spår som gick dit jag skulle (inget vi tagit tidigare) så jag slösade massa värdefulla minuter där när jag spanade. Väl framme vid spåret jag skulle på vid så insåg jag att tåget precis hade gått och jag nu hade några minuters väntetid, och jag var redan försenad...
Väl framme vid stationen blev det lite springande för mig längs den gata jag trodde var den gatan skolan låg på, och glädjen blev total när jag insåg att jag faktiskt hade rätt.

Om skolan skriver jag mer imorgon, finns en del att skriva om där ja...

För att bekanta mig med vägen hem så promenerade jag hela vägen och kom hem, sjukt hungrig till en väntande victor. Dagens mål var det vi misslyckades med igår, Sushi.
Vi visste att det fanns ett ställe i Shibuya och då vi inte ville misslyckas två dagar i rad så promenerade vi ned dit, fast på en ny väg som vi trodde var bättre.
Vi visste inte då hur pass mycket bättre den var!!!
För det första var den kortare, för den andra var den mycket trevligare att gå, för det tredje kom man till en bättre del av Shibuya - men, bättre än något annat:
Mountain Dew för bara 100 Yen i en automat!!!
lyckan är total!!!
Vi såg fram emot att handla där hela promenaden, middagen och vägen tillbaka och lyckan var total när vi väl kunde göra det!

Sushin ja. Vi gick in på en restaurang där man stod längs en disk bakom vilken tre kockar (?) konstant tog beställningar och fixade maten som de sedan lade upp på ett blad framför en.
Kanske den godaste sushin ever. Avocado-varianten var som en beläggning av lycka i munnen flera minuter efteråt och alla de andra typerna kom inte långt därefter.
Det enda problemet där var att disken var anpassad för japaner så den hamnade någonstans mitt på låren på oss, liite obekvämt blev det nog allt. Men värt det!

Och på vägen hem... MOUNTAIN DEW!!!
(PS, en dator som är bättre än den jag har nu är totalt önskvärd...)